*

Innan filmen började igår så satt jag på helspänn, som förutspått. Jag hade ont i magen och längtade sjukt mycket efter att den skulle starta.
Jag har inte haft Harry Potter i mitt liv så länge, men ändå så betyder hela hans värld så mycket för mig.
Då filmen startade så skrek jag av lycka. Mina ben skakade och jag satt faktiskt och hoppde runt i stolen. Då tvillingarna syntes på skärmen så skrek jag igen.
Jag skrattade, skrek och grät om vartannat genom hela filmen som var så sjukt underbar! Jag älskar den verkligen!
Harry Potter and the Deathly Hallows pt1 var den bästa Harry Potter filmen so far, hoppas då att den sista (som kommer ut i juni 2011) är ännu bättre.
Pt1 fick mig att skratta, det var mer humor är jag trodde det skulle vara. Den fick mig att skrika, både av glädje och rädsla då någonting helt plötsligt kom farandes emot en. Den här filmen fick mig att gråta då personer man brydde sig om rycktes ifrån en, helt utan anledning egetnligen. Eller, det finns ju nästan aldrig en bra anledning till att döda en karaktär, men ändå. Jag grät även då George Weasley skadades, men jag kunde ändå inte låta bli att skratta åt, "I'm Holey", hahah! 

Den här filmen ska jag självklart gå och se igen!  


George Weasley ♥




Jag kanske ska börja räkna ner till nästa film redan nu? Eller så inte ;-)