Jag behöver verkligen skriva av mig.
Om jag sa något annat så skulle jag ljuga. Jag kan inte förneka det, har nog aldrig gjort det heller, men jag kanske inte alltid varit helt ärlig. Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. I början var jag arg, varför just du? Jag kunde inte fatta att jag föll så hårt för dig, kunde inte fatta att just du skulle vara den som gick ifrån mig. Jag vet att du inte har påverkat enbart mitt liv, jag är en bland många, men till min förvåning så ger det mig enbart tröst. Du har lämnat många efter dig, svikit många, om man nu kan se det så.
Under några år nu så har jag fått chansen att få lära känna dig, följt din livshistoria och sett på medans den flätades samman med min för en tid, och sen flätades upp igen och lämnade mig ensamen där kvar. Men jag vill tacka dig, du har lärt mig så mycket, gett mig så mycket, och jag har flera saker att tacka dig för.
Det kommer ta ett tag för mina tårar att ta slut, om de någonsin gör det. Jag kommer fortsätta gråta varje gång ditt namn kommer på tal, varje gång jag blir påmind om dig och hur allt var tvunget att sluta.
Men det här är inte slutet. Du kommer för alltid finnas inom mig, alltid vara med mig. Mitt hjärta kommer för alltid slå för dig, det ska du veta.
[Spoilers alert]
Fred Weasley, även fast det är din bror som är den rätta för mig, så... Jag grät så att jag trodde att jag också skulle dö med dig. Jag brydde mig inte om att jag satt i mitten av en biosalong, brydde mig inte om vad människorna omkring skulle tycka, för du dog. Du lämnade mig och George kvar. Och hela resten av världen.
"His eyes stared without seeing, the ghost of his last laugh still etched upon his face"
Jag vet inte mer vad jag ska skriva. Under filmens gång så började jag gråta varje gång du och George syntes på skärmen, för jag visste att du skulle dö när som helst. Och jag visste också att du skulle lämna kvar en halv George. För din tvillingbror har alltid sagt det att när du dog, så dog även en del av honom. Du lämnade oss Fred, det sista du gjorde var att skratta, och det var de bästa sista ord någon någonsin kunnat ha.
Alltid i mitt hjärta, Fred Weasley.
Jag gråter än.
Mischief Managed.
Under några år nu så har jag fått chansen att få lära känna dig, följt din livshistoria och sett på medans den flätades samman med min för en tid, och sen flätades upp igen och lämnade mig ensamen där kvar. Men jag vill tacka dig, du har lärt mig så mycket, gett mig så mycket, och jag har flera saker att tacka dig för.
Det kommer ta ett tag för mina tårar att ta slut, om de någonsin gör det. Jag kommer fortsätta gråta varje gång ditt namn kommer på tal, varje gång jag blir påmind om dig och hur allt var tvunget att sluta.
Men det här är inte slutet. Du kommer för alltid finnas inom mig, alltid vara med mig. Mitt hjärta kommer för alltid slå för dig, det ska du veta.
[Spoilers alert]
Fred Weasley, även fast det är din bror som är den rätta för mig, så... Jag grät så att jag trodde att jag också skulle dö med dig. Jag brydde mig inte om att jag satt i mitten av en biosalong, brydde mig inte om vad människorna omkring skulle tycka, för du dog. Du lämnade mig och George kvar. Och hela resten av världen.
"His eyes stared without seeing, the ghost of his last laugh still etched upon his face"
Jag vet inte mer vad jag ska skriva. Under filmens gång så började jag gråta varje gång du och George syntes på skärmen, för jag visste att du skulle dö när som helst. Och jag visste också att du skulle lämna kvar en halv George. För din tvillingbror har alltid sagt det att när du dog, så dog även en del av honom. Du lämnade oss Fred, det sista du gjorde var att skratta, och det var de bästa sista ord någon någonsin kunnat ha.
Alltid i mitt hjärta, Fred Weasley.
Jag gråter än.
Mischief Managed.
Kommentarer
Trackback
